lördag 30 maj 2009

Livet är orättvist!


Idag har det solen lyst över oss hela dagen. Och det är ju inte så att man ska klaga, men mina armar och ben börjar kännas väldigt brända. Men i skuggan är det skönt.
Vi började dagen med att jag fick ut maken i naturen på en promenad kl. 7.15. Och det blev en långpromenad. Sen var det gott med frukost ute!
Suttit och läst och stickat på det nya trädäcket fram till lunch. Sen var det dags för att bege sig till stan och Stockholm Marathon.

Vi parkerade vid Liljeholmskajen och gick över Liljeholmsbron till Pålsundsbacken.
Det är den backen som leder upp till Västerbron, där det är som brantast med en stigning på 35 m och ligger efter 11.5 km.
Mästerfotografen står beredd med kameran....
Här kommer damsegraren. Isabellah Andersson från Stockholm.
Hon springer ett marathon, 42195 m, på 2.33 timmar, fyra (4) månader efter att hon fick en dotter. Jag springer knappt en meter 10.5 år efter att jag fick en son. Olika falla ödets lotter...Men jag går snabbt...

Till förorten igen för att hämta upp sonen på bowlingkalas och inhandling av mat.
Pizza smakade väldigt bra hemma.
Nu ska jag inte göra alltför många knop. Ut i skuggan igen med bok och stickning.

2 kommentarer:

Monica Hansen sa...

Kul att ni fångade Isabella, hon är ju grym!

Men springa... njääeee... det skumpar så med alla bilringar fast sen kanske när man blir smalare så.. *skrattar*

Hugomamma sa...

Kanske är det så det funkar med en sån där vibrationsapparat som man tydligen ska bli smal av.
Men inte värt att pröva!