Mycket väsen

Jag har ca 40 minuters resväg till mitt arbete. Den startade 6.20 och jag var framme 7.00,
8.02 ringer sonen och gråter i luren, säger att han kräks.
Mamman stänger av sin dator och telefon och beger sig hemåt på en 40 minuter lång hemresa.
Mycket väsen för ingenting. Alltså ganska lång resväg för en timmes jobb. Men så kan det vara när man har sjuk son.

Den här "killen" satt i gången mellan tunnelbanan och pendeltåget, även kallat "stressgången".
Anledningen till att jag skrev "killen" är att (?) hade en rånarluva med utklippta hål för ögonen. Men jag tror att det är en kille. Inte skulle väl en tjej sitta och spela trummor i värsta morgonrusningen???!
Väl hemma ser jag att det har börjat snöa och det känns inte helt som ett nerköp att vara hemma med kräksonen. Man kan ju sitta och sticka i soffan. Kanske baka en kanelkaka...

Det är ju inte jag som mår illa...
Med en kopp te, så är förmiddagen helt ok.
Men Malou, hur tråkig är hon egentligen?! Måste hitta ett annat program istället. Efter 10 är ingen favorit.
Nu ska jag fixa lite lunch.