Igår kom han hem igen, den fjällvandrande konfirmanden, även kallad sonen.
Sent, för att vara en hugomamma, åkte vi till centralen och hämtade honom vid tåget.
De fick en egen bagagevagn eftersom de var över 50 st. Konstigt nog hittade vi genast hans väska.
Hemma igen blev det som vanligt, han går upp på sitt rum och stänger dörren. Man kan höra honom prata där inne, med kompisar, inte med sig själv. Att klockan är natt spelar visst ingen roll... Säger den gamla mamman.
Nu blommar min rosenbuske för fullt och även tomater verkar det komma. Jag tittar fundersamt på mina fingrar, men de ser inte gröna ut... Någon kanske tyckte att det var min tur...
Nyss hemkommen från staden nyklippt. Väldigt skönt! Det är inte långt men jag har återigen massor av hår. Eller hade...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar